Ur Värmlands Folkblad 7 september 2007. Av Björn Stefansson
Fy skäms Lars!
Ladda ner och läs artikeln i .pdf format. Klicka här!
Ur "Ljusnan" 12 oktober 2006. Av Anders Jansson
Tre kulturer i samma bälg
Kära dragspel. Allt är förlåtet. Jag kommer aldrig
mer att tänka en ond tanke om dig - aldrig mer se dig som ett gammalt
fyrkantigt instrument utan musikalisk själ och möjlighet till
annat än zydeco, fransk romantik och svensk dansbane-nostalgi. Faktum
är att det musikaliska mötet mellan Lelo Nika, Lars Karlsson
och Régis Gizavo till och med skulle få den gamle ärkesnobben
Sten Broman att kapitulera inför såväl enradiga durspel
som sexradiga dragspels-rolls-roysar.
Efter de senaste dagarnas turer kring nya kulturministern kan man ändå
konstatera att den svenska kulturpolitiken fortfarande fungerar. Det finns
ett Rikskonserter som ordnar turnéer i samarbete med en landstingsdriven
länsmusik - som i sin tur samverkar med lokala arrangörer.
Genom denna modell kan man en vanlig onsdagskväll i till exempel
Långheds bygdegård få uppleva ett musikaliskt mästarmöte
som spänner över tre nationer; Serbien, Sverige och Madagaskar
- och tre dragspelare som alla är på en arton konserter lång
turné genom riket som kryssar sig fram mellan allt ifrån
arenor till gamla bönehus. Hälsingland och Gästrikland
har också begåvats av några stopp för denna sammansatta
trio som klämmer fram mer än åtminstone jag någonsin
anat fanns i bälgar och bakom knappar.
Dragspel är förstås fortfarande förknippat med gammelvärlden
men precis som med alla andra instrument så kommer det säkert
få en renässans när statusen höjts genom att stora
musiker börjat använda sig av det.
Med den sammansättning som kort och gott lanseras som "Tre dragspelare"
har kanske ett litet steg tagit på dragspelets väg till högstatusinstrument
igen. Om nu det har något egenvärde.
Framför allt är det egentligen frågan om en mångfacetterad,
musikalisk, mångkulturell manifestation. Régis Gizavo från
Madagaskar är en av världsmusikens internationella profiler.
Hans gungande, rytmiska och harmoniska spelstil får en känna
sig som om man befann sig på en rullande våg. I vänsterhanden
fingrar har han en basist som trollar med både baktakter och någon
egensinnig blandning av soul och calypso. I högerhanden ryms all
mjuk harmonik som behövs för att ge stöd och väga
upp hans fantastiskt känslofulla sång.
Lelo Nika från Serbien är en slags musikalisk multikonstnär.
Skulle man blunda sig genom konserten skulle man utan tvekan kunna tro
att det behövdes tre man bara för att åstadkomma det han
gör.
Dels handlar det förstås om ren snabbhet, detta dragspelets
mer tröttsamma signum, men framför allt i ifråga om olika
ljud, klanger och mångstämmighet. Lelo Nika njuter och stojar
sig fram. Men i de starkaste styckena är det definitivt mer allvar
än lek.
Svensken i mitten, Lars Karlsson, säger efter något av Lelo
Nikas och Régis Gizavos mer furiösa gemensamma utbrott att
det inte är lätt att sitta där i mitten med sitt lilla
durspel. Han är bärare av de svenska traditionerna och det blir
trots allt tydligt att vi är att land byggt på konsensus och
en viss återhållsamhet. Inte bara i verkligheten utan också
i de musikaliska uttrycken. Med detta menar jag inte att Lars Karlsson
är blekare på något sätt. Han både briljerar
och levererar sin beskärda del av både det hisnande snabba
och det gripande djupa.
Att de här instrumenten kunde förflytta en in i en varm, romantisk
och filmiskt mättad känsla hade jag ett visst hum om. Men att
tonerna kunde bändas, skrika, rasa och kvida på det här
sättet visste jag faktiskt inte.
Det är dags att avskaffa dragspelsförbudet i P3 och se till
att publiken föryngras.
Lars har under sin karriär
ofta uppmärksammats
och prisats av pressen
Här kommer du att kunna
få en inblick i Lars
Karlssons karriär sett ur
Pressens synvinkel!
Har du frågor är du
välkommen att skriva till
lars.karlsson@karlssons
musik.se